Jag gör så gott jag kan!


Fredag!

Idag är det fredag och barnens första dag på sommarlovet och dem är överlyckliga. Dem skulle ha vart på dagis och frita idag men mamma hjärtat sa att dem fick vara hemma med mig och njuta av första dagen. Emilia åkte direkt i går efter avslutningen till en kompis och skulle sova över och skulle nu över en natt till.


Idag har jag, Kevin och Alicia varit och hälsat på deras farmor och vart bjudna på middag där ikväll! Mycket trevligt och skönt att få komma i väg en stund. 

Och nu så har vi haft en mysig kväll hemma och tittat på film och skrattat en massa. M är ute med sina förra jobbarkompisar från stan så då fick jag egentid med mina älsklingar och det säger man absolut inte NEJ till.

Mina barn är min livskraft och jag älskar dem så mycket. Vad vore livet utan barn?!? ❤️




🌸🌸🌸🌸🌸

Att vara stark betyder inte att du inte känner smärta. Det betyder att du känner det och försöker förstå det, så att du kan växa av det.


Känsligt och jobbigt inlägg!

Det här kommer att bli ett långt inlägg och jag har tvekat att skriva det, men som min psykolog sa kan det vara bra att skriva och berätta om man har svårt för att prata! Det här är en av mina uppgifter att reflektera över vad som har hänt! Jag gör det här enbart för mig själv och få lätta på mitt hjärta! 



Det var i November 2014 som mitt helvete började och livet förvandlades till ett rent kaos. Mitt kämpande började då för att orka överleva! Det började med att jag vart sjuk och fick hög feber och värk i kroppen! När jag blev frisk så var värken kvar! Har haft värk sen tonåren men inte som det här! Jag fick efter mycket kämpande med olika läkare och byte av vårdcentral och provat en massa mediciner reda på att jag hade Fibromyalgi. Men var inte bara det jag fick utan fick även på köpet ångest, oro, lättare depression och mitt självskadebeteende började komma upp i tankar! Blev remitterad till Smärt och Rehab i Linköping! Fick komma med i ett Rehabilitering program som var i 10 veckor! Fick där en helt underbar läkare! Programmet var för att lära mig att leva med värk och få verktyg att hantera min vardag! Men det var nog det värsta jag har gjort, min värk blev bara värre och mitt psykiska mående föll till botten och ångest och panikångestattackerna blev min vardag och stresskänslig. Min läkare som jag hade i Linköping fick jag tyvärr inte ha kvar när programmet var slut utan skulle tillbaka till vårdcentralen igen! Men hon skrev till min nya läkare om hur mitt mående var, att jag hade både självmordstankar och tankar på att skada mig själv och där hon skrev att det borde göras en remiss till Psykiatrin då hon själv inte kunde göra det. Men kom dit och blev aldrig på tal om att remittera mig dit! Jag kände redan att det var något fel på mig, att det var något som inte stämde men han sa att det bara var depression och fick byta mediciner hela tiden då inget gav någon effekt och även mediciner för min sömn! Men allt blev bara värre och värre. Jag tappa helt mig själv och jag kände mig så misslyckad och glädjen för livet försvann. Jag kände att det var fel på mig, inbillade jag mig saker, har jag blivit knäpp på riktigt. Kände mig så världelös som mamma och sambo och inte kunde jag ge dem det dem behövde från mig, KÄRLEK och omvårdnad. Att känna sig så misslyckad och inte var den person som mitt livs kärlek M behövde för att jag tappade allt, hela mig själv. Såg inte vem jag var längre och idag ser jag att det var inte jag, jag är inte en känslokall person. Jag såg bara att det var något allvarligt fel på mig och skrämde mig själv. Jag hade blivit knäpp!! Jag orkade inget, bara det nödvändigaste som att ta hand om barnen och försöka hålla ordning på huset och matlagning, ja allt måste göra i vardagen. Jag stötte bort den jag älskade/älskar mest av allt för att jag kände mig inte värd att bli älskad för jag var inte värd något, var bara en sån skit som bara gjorde alla illa och sårade. Jag började tappa kontrollen på min ilska och exploderade för lilla minsta, och bråken blev allt mer och tillslut var och varannan dag! Idag ser jag att det var mig det var fel på inte han och det gör mig så ledsen och arg på mig själv! Men tiden var bara svart, ett mörker. 
Och tack vare att jag inte fick den hjälpen jag behövde och min läkare inte tyckte att jag behövde remitteras till Psyk så förblev mitt mående bara värre och värre och mitt huvud funkade inte, det var bara kaos. 
Efter ett rejäl bråk där båda slängde ur sig dumma saker så fick jag nog och av vad vet jag inte, trodde för mig själv! Jag såg ju hur han led och jag sårade honom gång på gång av mina elaka ord och ingen sympati! Jag just då orkade inte mer, jag sa att jag inte visste vad jag kände och delvis var det sant eftersom jag inte  kände något, kände knappt för barnen. Jag tog hand om dem och jag älskade dem men mina känslor var så rubbade. Så jag tog ett drastiskt beslut om att flytta och sa att jag behövde det för att komma underfund med mina känslor som jag redan visste att jag älskade honom, har aldrig funnits någon annan än han, mitt livs kärlek. Men jag trodde att jag gjorde det bästa för honom! Såg inte att jag sårad honom något fruktansvärt. Jag var så instängde och kunde inte känna av det. Att jag kunde vara så känslokall skrämmer mig något fruktansvärt, hur en person kan vändas till att bli ett monster. Efter jag hade flyttat så kom ångesten och saknaden efter honom, men var ända så fast besluten i mitt val.. Mitt självskadebeteende kom tillbaka och jag började skära mig i armen för att bedöva saknaden, smärtan och ångesten. För mitt misslyckande.. 

Men nu idag så har jag fått svar på mycket av mitt beteende. 
Jag kom tillslut in till psykiatrin efter mycket kämpande och mycket tårar och sömnlösa nätter, och fick träffa en jättebra läkare där som var lyhörd och lysande på mig när jag pratade och satte sig in i min situation. Jag fick reda på att det fanns en anledning till mitt beteende och att jag kände och gjorde saker. Jag fick en diagnos Borderline-Emotionell instabil personlighetsstörning. 
Först var det jätte jobbigt att få höra det, men sen släppte det och att få veta att det fanns en anledning till allt och att jag inte är så knäpp och sjuk som jag trodde. När jag fick förklarat för mig vad det innebär med den diagnosen och även fick läsa på massor så känner jag igen mig i nästan allt. Är som att läsa om sig själv. Det var en stor lättnad men samtidigt kom en sån sorg, ilska och ånger att jag inte fick hjälp tidigare för då hade man hanterat det hela från början helt annorlunda. För det finns mycket bra hjälp att få och man kan leva ett  "normalt" liv! Nu går jag hos en psykolog 1 gång i veckan och har gjort det nu i nästan 5 månader. Äter även en medicin som är stabiliserande så jag är mer gänm i mina humörsvängningar! Och jag svänger inte alls så mycket nu! 

Men min sorg är att när jag började må bra och komma i fatt med mig själv och vågade öppna upp mig så ville M bryta förlovningen, han hade låtit mig komma mig nära men helt plötsligt rasa det samman igen. Jag vart helt knäckt och tappade livsglädjen, ville inte leva längre! Tänkte ta livet av mig men stoppades i rätt sekund. Fick åka in till psykakuten och prata med dem där och dagen efter träffade jag min psykolog och det var att börja om igen och hitta livsglädjen. 

Idag träffas vi mycket och jag mår bra att ha honom nära. Jag älskar honom så mycket och jag hoppas att vi eller han kan hitta tillbaka! Vill inte släppa våra 14 år tillsammans för det här.. jag vet att jag sårade honom, men just då trodde jag att jag gjorde rätt. Jag hoppas han kan förlåta mig och ha en lite förståelse på ett annat sätt! Jag ville verkligen INTE göra honom illa. Men vi får se vad tiden utvisar, men det är jobbigt att gå i ovisshet och jag är jätterädd att bli sårad och lämnad ensamen. Jag vill BARA få tillbaka det  liv jag hade innan detta helvete började för 2,5 år sen! Jag vill få dela glädjen och sorg och stötta varandra tillsammans. 

Det finns så mycket mer att skriva men har nog fått med helheten av det! 

Till er som orkade läsa, Tack ❤️


Sova, vad är det??

Ligger vaken som vanligt och kan inte sova, börjar bli galen över det här! Jag behöver sömn! Så mycket tankar och känslor som far omkring i mig! 


Vaknade på fel sida idag. Men efter ett känslosamt samtal med min psykolog så vände dagen till något positivt och jag kunde njuta av en härlig dag i solen! 
Efter psykologen så åkte jag till Ikea själv och inhandlade lite saker till lägenheten och bara strosade runt i min lilla egna väg! Var så skönt att bara få komma iväg, mer av sånna här dagar! 



Tillbaka!

Hej! 

Det var sjukt länge sen jag var här inne och skrev, men tänkte börja lite igen! Och det är INTE för att skriva för några andra utan helt för min egen skull! 

Jag har mått riktigt dåligt i snart 3 år och det har varit bland dem jobbigaste åren i mitt liv. Men nu har jag ÄNTLIGEN fått den hjälp jag behöver och börjar min resa till att hitta tillbaka till glädjen och lusten! 
Och under dem här jobbiga åren så har jag fått tillbaka mitt självskadebeteende och den kampen att övervinna dem är fruktansvärda! Inte många som vet om det utan bara dem allra närmaste, men jag tänker inte förneka det mera för jag mår inte bättre av det! 

Det här är jag och gillar ni inte det så vet ni vart dörren är! 

Jag kan inte göra mer än så gått jag kan, jag är bara människa jag med, med en massa olika känslor och ett jobbigt förflutet! 
Jag kämpar varje sekund! 


Fin kväll!


Härlig utsikt här hemma! 

Kärlek!



Ni är mitt allt mina älskade barn! Det är er jag kämpar för ❤️❤️❤️



Dop!




Idag har fasters älskling blivit döpt! 
Älskar dig så mycket min prins! 

Tack för allt älskade ni! 💙 

(Och en massa pussar fick Liam från jobbiga faster 😂) 


Barnvakt 💙

Idag har jag fått äran att vara barnvakt i ett par timmar till min älskade brorson! Så underbart mysigt och han är världens snällaste kille! 
Jag är verkligen världens stoltaste faster till lille Liam! 💙💙







Min kärlek till dig är obeskrivlig, fasters pojke! 💙


Örebro!

Var ju förra helgen hos min älskade mamma i Örebro tillsammans med Kevin och Emilia och vart ompysslade ordentligt! Så här kommer lite bilder från då. Så mysigt ❤️❤️ 












Skolavslutning!

I går var det barnens första skolavslutning i Ringarum och det var så fint! ❤️ 

Måste säga att barnen har kommit in så bra i skolan och ALLA har varit så underbara mot dem och tagit hand om dem. Är så härligt att se som mamma och jag ångrar inte för en sekund att vi flytta tillbaka hit. Vi trivs alla så bra här. 







Tyvärr inga bilder på min fina son då han vägrade att vara med på kort! 

Hann även med att gå på min bästa väns dotters skolavslutning i Norrköping där mina barn gick innan dem börja på Ringarums skola! 




SOMMAR ☀️

Ligger i soffan och kroppen värker något fruktansvärt överallt! 

Men jag har haft en helt underbar dag så det är värt det! Att inte kunna göra allt jag vill är så påfrestande en sån här dag att jag inte kan låta bli vissa saker! Är så jobbigt och jag vet inte när jag ska sluta!! Men jag gör allt för mina barn även att det innebär att jag får ligga några dagar! 

Nu har äntligen barnen sommarlov och dem tycker det är så skönt! Dem ska få gå ca 1-2 gånger i veckan på frita när jag har mina sjukhusbesök annars ska dem vara hemma hela sommaren så det blir lite ledigt för dem! 









Grattis!

Idag säger vi ett stort GRATTIS till min älskade far på hans 50-årsdag 🎉




Mysig dag!

Idag har jag haft en super mysig fm med min fina svägerska och brorson! Det blev flera timmars mys med fasters sötnos! Tiden går så fort bara när jag är där men jag njuter av varje stund jag får tillbringa med honom! 


Den här lille killen får mitt hjärta att smälta! Jag är världens stoltaste Faster till Liam 💙